Jag hade ganska svårt att samla tankarna i morse. Glädjeruset från torsdagens sprint har böljat fram och tillbaka, speciellt blev jag nedtagen på jorden då Martin skadade sig i fredags, och jag fick jobba för att hitta fokus på rätt saker idag.

Det var en underbar terräng vi fick springa i. När jag efter varvningen alldeles i slutet av banan skulle uppför en brant sluttning hann jag slänga en blick över axeln och se den fantastiska utsikten och tänka hur priviligerad jag är som får vara med och tävla här.

När jag kom i mål kände jag att jag klarat det här väldigt bra efter mina förutsättningar och jag visste att jag skulle vara nöjd oavsett vad placeringen blev. Givetvis är det otroligt roligt att det räckte så långt som till en femteplats! Så nu kan jag äntligen få ta ut glädjen helt och hållet, jag behöver inte tänka på att ladda om fler gånger. Nu kan jag slappna av helt och bara njuta! Svidandet från havet av brännässlor jag plöjde genom till 19:e och att mitt sår med fyra stygn som läkt så fint på armen slogs upp till näst sista till trots; ikväll blir en superkväll med hela laget!