Tillbaka till verkligheten! Efter nära två veckors barmark var snön ett minne blott...trodde jag tills vi tog mark på skavsta.
Det var med stela vader jag tog mig ur flygplanet, både i portugal och italien har de fått jobba ovanligt mycket. Så kanske är det lika bra att det är snö här hemma så att det kan bli lite skidåkning också!
Italien är ett nytt favoritland, alla dessa mysiga byar, vänliga människor, den fantastiskt goda maten. Toppat med ett underbart resesällskap och ol-träning var resan inte annat än succé!
 |
|
De Svenska Skönheterna samlade
tillsammans med vår nyfunna
vän Maja.
|
En av resans höjdpunkter var vår utflyktsdag till staden Matera, upptagen på UNESCOs världsarvslista. En urgammal stad som började huggas ur berget och sedan växte, övergavs och återfanns. De senaste 20 åren har husen börjat bebos igen. Här skulle vi springa en sprint, som på grund av kartkvalitet och irrande snarare blev en långdistans. Men det var en upplevelse utöver det vanliga att springa runt i de trånga gränderna och trapporna. När vi skulle lämna stan hittade en liten tjej vid namn Maja oss, en sjuåring som visade sig kunna svenska, engelska och italienska flytande och som faktiskt bodde inne i stan! Maja tog oss med storm (hon hade aldrig gått vilse i Matera!) och hennes svenska mamma berättade stans historia för oss.
 |
| En liten del av Matera. |
Veckan avslutades med en sprinttävling och en medeldistans. Dagen innan sprinten slog det oss att det faktiskt handlade om en nattsprint - vilket gav oss en utmaning eftersom ingen hade tänkt på att ta med pannlampa. Vi ägnade förmiddagen åt att leta i butikerna i Vico del Gargano och hittade till sist små ficklampor till ett bra pris som åtminstone gav kartlyse. Mitt största problem under sprinten var att komma ihåg att lysa med lampan varje gång jag skulle titta på kartan...
Jag ljög lite förut, för veckan avslutades faktiskt med bankett. Och "a taste of local specialities" visade sig vara en enorm italiensk middag där rätterna aldrig tog slut! Vi räknade till tio olika rätter. Mätt var bara förnamnet!
Nu är jag hemma i Norrköping, och imorrn drar vardagen igång gissar jag. Men nu kan jag i alla fall luta mig tillbaka, blunda och drömma mig tillbaka till våren jag mötte på kontinenten. Nån gång måste den ju nå oss här uppe i norr också!
|